En skvaltkvarn fungerade så att en ränna riktade vattnet mot ett vågrätt vattenhjul som då kom i rotation. Hjulet var direkt kopplat till en kvarnsten som malde korn till mjöl. Malningen skedde främst på våren då vattentillgången var som bäst.
Med en enklare damm vid Låsjön intill kunde man höja vattennivån och på så sätt förlänga malningsperioden. Men dammen hade kanske en ännu större uppgift i att dämma upp vatten till flottning. I slutet av 1800-talet byggde man upp Kunnån till allmän flottled. Dammen gav extra vatten så timmer kunde flottas i den bitvis smala och grunda Kunnån. Med dammluckor justerades vattnets mängd och hastighet.