Inom ramarna för projektet har ett antal delforskningsprojekt genomförts och publicerats.
Restaureringsteori bygger på försök att återskapa naturliga skogsstrukturer och störningsregimer för att gynna den biologiska mångfalden.
Historiskt sett har troligtvis bränder tillsammans med stormskador varit de viktigaste storskaliga störningstyperna i våra nordliga skogar. I en mindre skala har luckdynamik, till exempel orsakad av att träd blivit gamla och dött eller angripits av skadeinsekter, varit betydelsefullt för att skapa variation i skogen. Genom att försöka återskapa den här typen av störningar bör vi alltså kunna skapa gynnsamma förhållanden för ökad biologisk mångfald.
”Restaureringsteori bygger på försök att återskapa naturliga skogsstrukturer och störningsregimer för att gynna den biologiska mångfalden”
Projektet har bedrivits i 30 bestånd på Holmens marker i Västerbotten och Västernorrland.
- Tio bestånd har bränts efter att cirka 10 procent av träden har skördats.
- Tio bestånd har luckhuggits med luckor om 20 meter i diameter runt sälg, asp eller gamla tallar. Färsk död ved har skapats och visst virke har tagits ut.
- Tio kontrollbestånd har lämnats orörda och fria för utveckling.
Kunskapsskogen i Kunnådalen är ett av de tio bestånd som luckhuggits.
I olika delprojekt undersöks mer specifikt vilken effekt som bränning och luckhuggning har på olika organismgrupper – allt från små däggdjur, fåglar och insekter till mossor, lavar och vedsvampar. Hur olika typer av skapad död ved utnyttjas av vedlevande arter utvärderas också. Projektet ska lära oss mer om de två restaureringsmetoderna och i vilka sammanhang de med fördel kan användas.
Resultaten är väldigt lovande. Aktiv restaurering kan bli ett mycket viktigt komplement till passiva åtgärder, som till exempel reservatsbildning, för att bevara skogens biologiska mångfald.